Parterapi vid relationsproblem

Relationsproblem, äktenskapsproblem, separationsproblem är som associeras till Familjerådgivning och parterapi.

Ett par upplever relationsproblem när det uppstår bråk om samma sak hela tiden, en part under längre tid upplever sig nå fram till den andre parten, sexlivet upplevs kravfyllt och rutinmässigt. Relationsproblem är allvarliga om de får växa sig stora  - de kan också vara en källa till utveckling och ett närmande mellan varandra. Relationsproblem tillhör livet. Det är inte meningen att leva ett liv utan problem - de kommer med livet!

Här kan du läsa mer om Familjerådgivning - parterapi, lätt boka tid - klicka bara på "Boka direkt" längst ner på sidan eller på första sidan.

Det skall vara smidigt att betala. Du kan betala genom " Boka direkt", med kort eller med kontanter!


Den viktigaste relationen. När vi har relationsproblem fokuseras det ofta på den egna olusten, frustrationen och den andres brister. 

- Hade det inte varit för att han inte utrycker känslor, plockar upp efter sig. Hade hon hållit sig till vad vi beslutat - så hade allt varit bra.

Den viktigaste relationen är till oss själva. När vi har relationsproblem behöver vi ta hand om oss själva, i kärlek till sig själv fråga sig - ”hur bidrar jag till den här situationen”. 

Hur tar man hand om sig själv vid relationsproblem?

Vi lever i en kultur som förmedlar att vår partner är källan till kärlek i våra liv, att en persons livsuppgift är att älska en annan person. Vår partner kan enbart förstärka den kärlek vi redan har till oss själva - inte vara dess upphov. Det är föräldrars uppgift att leda sitt barn i den riktningen. 

Det sunda beroendet är glädje över den andres kärlek, att kärlek är att gå den andres önskningar och behov till mötes med fri vilja. - Inte de behov och önskningar vi tror hen har, tankeläsning fungerar inte.   

 

Börja med dig själv - din egen kärlekslåga!

Jag vill slå ett slag för ilskan. Har vi relationsproblem upplever vi det även i kroppen. Vi blir arga, frustrerade ja rent av förbannade. Påfallande många håller fast vid den känslan och tar med den till parterapin. ”-Hen skall få känna på vad jag har blivit utsatt för”. Glöm det - det funkar inte.  

Källan till ilskan, vreden eller frustrationen är säkert genuin. Vi mår inte bra av att vara arga hela tiden. Tänk dig en bakvänd snöplog - då blir det tungt att ploga. Vänder du bladen rätt får du tillbaka kraften. Utryck dina känslor genom att skrika i en kudde, hugga ved, skriva ett osande brev - som du aldrig skickar. 

Du är färdig när du känner att du har kraften att våga säga: - jag upplever att du inte lyssnar på mig, det gör mig ledsen och jag känner mig värdelös. Jag är värd att lyssnas på. Jag vill att du bekräftar det jag säger, så jag vet att du hört och förstått min mening. 

Det kan vara så att vi förväxlar våra mödrar, fäder eller t .ex syskon med vår parter. Det behöver du checka av!

Fokusera på vad du vill uppnå - mer än på din partners brister.  

 

Äktenskapsproblem, samboproblem ifrågasätter hela relationen. Håller vår relation? Ger relationen den trygghet, förutsägbarhet, mening, utveckling som vi behöver?

 

Min utgångspunkt är att vi inte är utbytbara. Det betyder att vi behöver söka meningen med den relation vi lever i. Vad har vår relation för mening? Jag tycker om orden ”ge betydelse”. Att ge betydelse till att fostra barn är att stå förundrad och tacksam över miraklet att nya människor växer genom oss. Se betydelsen av en gest av välvilja, vilja till förlåtelse eller försoning. Det kan betyda att stanna upp inför att den trygghet vi kan skapa är en förutsättning för att göra väl på jobbet. 

I vårt materiella samhälle där nya årsmodeller är att föredra framför äldre kan det vara svårt ”att ge betydelse”. Det är en skapande akt - till synes svårare än att byta ut den källan till kärlek man ser. 

När vi har äktenskapsproblem eller samboproblem ställs ofta frågan. - Finns det en som är rätt? Hur vet jag att det är hen som jag skall leva med? - Jag älskar hen inte längre, kärleken till hen finns inte kvar. Hen älskar inte mig. Det betyder att jag skall skilja mig?

Karaktären och strukturen på dessa frågor, dessa resonemang är att de är självuppfyllande. De förstärker, ger grund för vad man egentligen tänker. De är pseudologiska - på ytan ser de ut att vara förutsättningslösa logiska och rationella.

Min utgångspunkt är att var och en behöver funderar över vad ”jag vill”, vad vill jag skapa, vilket ansvar är jag i kraft att ta. Det finns inget ”rätt” något facit att stämma av emot. 


Våga ställa frågorna:

  • Vad vill jag?
  • Vad är möjligt?
  • Vad är rätt till din intuition?

Lyssna till sitt hjärta. Frågorna utmanar oss att söka med vår intuition, bortom vår rationella tanke.

 

Äktenskapsproblem

Äktenskapsproblem där det finns misshandel eller våld som gett kroppsliga märken, samt psykiska övergrepp är allvarliga. Tankar och känslor som säger att ”det är mitt fel”, ”jag gör den andre illa om jag gör det som behöver göras” är allvarliga och leder dig fel. 

En misshandel skall polisanmälas. 

Det är den person som misshandlat som bär skulden och det är samhället ansvar att värna brottsoffret, utreda, döma och stå för påföljd. Det är ALDRIG den person som är utsatt som bär skulden - punkt.

Otrohet är en annan form av äktenskapsproblem. Går det att leva vidare tillsamman om en part varit otrogen? Otrohet = skilsmässa och separation? Det är sällan så att båda parter samtidigt kommit fram till att separera. Det finns många skäl till separationsproblem. 

Vad är separationsproblem?

Vi går igenom separationer genom hela livet. Vi gör oss allt mer fria för att kunna stå på egna ben. Det betyder också att vi skapar en egen integritet, vilket betyder att vi kan försörja oss både mentalt och fysiskt - att kunna tycka om sig själv! När detta går snett får vi separationsproblem.

Separationsproblem bottnar i rädslan för att kärleken skall försvinna för mig, att jag får mina tankar att inte duga besannade. Kanske har vi haft en förälder som inte var bekväm med att sitt barn blev vuxen. Kanske var föräldern sjuk, deprimerad eller själv fast i en destruktiv könsroll. Det är smärtsamt att bli återförd till detta drama, samtidigt som det är kris i relationen. 

 

Det finns ingen anledning att ge något skäl till att man vill separera - det har enbart med den person som vill separera att göra. Det är ingen bedömning av den andre. Det är inte ok att lägga skuld på den andre för att man vill separera. Att bli övergiven, att stå där med en vilja att leva vidare - med en vilja att fortsätta ge kärlek är oerhört smärtsamt. Att vilja separera är också att välja att ta emot den andres frustration, känsla av att vara värdelös och stå fast vid att personen är älskansvärd, skuldfri och att sitt beslut att separera. 

 

Min utgångspunkt är att funktionen, meningen, med separation är att allt mer stiga in i den frihet vi har möjlighet vi har att leva. Det är en inre process som syftar till att vara metalt och fysiskt självförsörjande som är grunden för att leva i ett sunt beroende av en annan person. Det är en process som i grunden inte har med den andre i en relation att göra.   

 

Finner vi att relationen saknar mening, det går inte att begripa vad som händer och det finns inget sätt att hantera svårigheterna - ja, då kan vi behöva separera. Att separera är inget misslyckande - det är ett erkännande av att var och en är älskvärda, skuldfria och att den kärlek som uppstått tar sig andra utryck. Det betyder att komma till den punkt då båda kan släppa taget om varandra. 

 

Jag kan erbjuda parterapi vid relationsproblem i Uppsala, Knivsta, Märsta, Upplands – Väsby, Sigtuna och Sollentuna.